FaR
Tänkte att jag skulle dela med mej av ett projektarbete jag jobbade med i våras...
FaR - Fysisk Aktivitet på Recept
Projektidé: Idén började med att de läste upp på nyheterna i P3 den 27 Mars 2015, att det gjorts en studie på Karolinska institutet om FaR. Studien visade att mot depressioner så fungerar fysisk aktivitet minst lika bra som internetbaserad KBT –behandling och antidepressiv medicin. Och utan biverkningar....
Målet: Främst ville jag ta reda på om det faktiskt skrivs ut FaR, eller det bara är rekommendationer som inte anammas. Och de som fått det utskrivit till sig verkligen använder det och att/om det gjort nytta .
Syftet: Jag vill påvisa vad samhället sparar pengar på att människor motionerar och är fysiskt aktiva. Desutom vill jag få fram att vi alla mår så mycket bättre med motion och att det förebygger risken mot fysiska och psykiska besvär.
Jag följde med min syster på FaR-utbildning år 2006, utan att egentligen veta vad det gick ut på. Blev då certifierad FaR-instruktör. Jag har alltid varit fysiskt aktiv på ett eller annat sätt i hela mitt liv. Började med att hålla ”tantgympa” i byn 2005 och fyllde på efter hand med olika sätt att få människor i alla åldrar att träna och hålla igång. Jag brinner för fysisk aktivitet och för att få andra människor att motionera och må bra..
På Klippans Badhus jobbade jag år 2008-2009 och där träffade jag på några patienter med FaR-recept, men inte många. När jag hade min egna anläggning hade jag två patienter som tränade med FaR-recept. Detta är för lite, tycker jag och är intresserad om läkarna skriver ut recepten eller det bara händer när patienterna ”tvingar” det till sig. Jag visste inte och ville ta reda på det.
Från rapporten i P3 den 27/4 kl. 08.02
Motion mot depression
(http://ki.se/forskning/motion-mot-depression)
Sedan 2011 pågår den svenska studien Regassa. I den ingår 950 patienter med mild till måttlig depression från sex olika landsting. De har lottats till behandling med antingen internetbaserad KBT, fysisk aktivitet eller sedvanlig behandling som innebär att patienterna har träffat sin husläkare som vanligt, utan särskilda direktiv eller erbjudanden. Den sistnämnda gruppen är kontrollgrupp. Varje grupp har behandlats under tolv veckors tid, och direkt efteråt samt efter nio månader har patienterna följts upp.
En analys av den första uppföljningen är klar. Den visar att direkt efter avslutad behandling var fysisk aktivitet och internetbaserad KBT nästan exakt lika effektivt vid depression, och effekten var något bättre än sedvanlig behandling på vårdcentral.
Av de drygt 310 personer som ingick i kontrollgruppen, som fick sedvanlig behandling, har ungefär hälften fått läkemedel, hälften någon form av psykologisk behandling och vissa har fått både och. Endast fyra personer hade fått FaR, så i praktiken var behandlingsalternativet inte tillgängligt för patientgruppen. En mindre grupp berättar dessutom att de har sökt sig till alternativmedicinen, där de har fått till exempel healing.
Carl Johan Sundberg, professor vid institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska Institutet, anser att ”likvärdig effekt” ger ett överväldigande stöd för FaR.
– Ja, eftersom vi talar om en åtgärd som har ytterst liten biverkningsrisk jämfört med läkemedel och som jämfört med psykologisk behandling är billig. Regelbunden fysisk aktivitet ger dessutom en rad andra goda hälsoeffekter i individens liv. Om man jämför dessa alternativ faller fysisk aktivitet ut som det mest attraktiva, säger han.
– Jag har fått samtal från medelålders människor som har undrat vad det är som gör så ont i deras muskler, om värken är farligt och om de bör sluta träna. De har alltså haft träningsvärk för första gången i sina liv.
Vårdcentraler i Skåne, bla Eslöv, Löberöd, Båstad, Broby, Helsingborg
Av dessa tio var det sex stycken som använde sig av FaR.
På alla ställena var det sjukgymnasterna som skrev ut recepten, på något ställe var det någon läkare som skrev ut, men oftast gjorde de inte det.
”- Nej, det har vi inte kommit igång med ännu” sa de nere i BunkeFlo- Hyllie
I Eslöv var de väldigt engagerade. Sjukgymnasten som jag pratade med upplevde det som fler och fler patienter ber själva om det istället för att behöva ta mediciner. Där skrevs det ut mot olika typer av besvär, både depressioner, övervikt och i rehabsyfte.
Detta fick jag från mina fb-vänner:
Det är väldigt olika patienter som får ett FaR, allt från överviktiga till smärtor eller både och, en del behöver sänka blodtrycket etc. Vi har ju ett väldigt genomarbetat samarbete med Ann-Margret Rigner som är samordnare på kommunen
Alla patienter genomgår ett motiverande samtal och får efter det en stämpel i sitt recept så att det blir "aktiverat". Annars kan de inte lösa in det om de vill gå på kupolen eller badhuset. Ann-Margret skickar uppföljning till alla FaR patienter efter några månader. Den som förskrivet receptet är dock ansvarig för uppföljning via besök eller telefon. Vi har ett samarbete med badhuset där en av oss sjukgymnaster är på plats varje fredag mellan 10-11 i gymmet. Vi slussar många dit, så får de träna fyra gånger på sitt frikort/ högkostnadskort och sen skriver vi ut ett FaR som de kan använda på badhuset. På så sätt blir träningen av, lite piska på ryggen
Våra läkare kunde bli mycket bättre på att skriva ut, de brukar skicka patienterna till oss så tar vi ett motiverande samtal direkt. Får många FaR pat från psyk i Ängelholm och från vår kurator Dobrica. /Lina sjukgymnast i Klippan
Min yngsta son som då var 14 har alltid varit en stor kille och har överviktskilo . Vi upptäckte att han inte mår bra av detta och att vi har alltid haft en öppen dialog tillsammans kring detta .
Vi sökte HJÄLP och FaR, hos läkarna på Capio men det känns lite som om alla läkare är lite trötta på överviktiga personer . Läkaren sa faktiskt till Jocke att det är SÅ många som söker om att få OP och han skulle vilja skriva ut mer FaR . Han tyckte att OP var för enkelt och att det på något sätt skulle behövas ändras i samhället... Problemet är att “Hampus” inte vågar ta sig till ett gym själv och jag förstår honom det är jobbigt i början man skäms man vet inte och man vågar inte riktigt ta steget . därav köpte vi en hel del saker själv och satte upp ett litet hemmagym som vi försöker få han till att göra. Han är väl medveten om sina extrakilon väl medveten om vad han ska göra man har inte riktigt motivationen . Efter ca 3 mån fick vi ett brev av hälso "människan" kommer inte ihåg hennes titel i kommunen, om hur det gick ...då skrev jag detta till henne att det är svårt att GÅ till gymmet svårt att komma igång ...därav har vi köpt hem saker ...vilken 15 åring vill gå med sin morsa eller farsa till gymmet ?! /Anette
Klippans FaR-samordnare, Ann-Margret Rignér:
I Klippans Kommun, där en studie genomförts, arbetar de efter FaR handbokens grunder men processens gång har anpassats efter kommunens resurser. Deras arbete används i FaR sammanhang som ett ”gott exempel” och de har en mycket väl fungerande arbetsmodell.
Patienten får receptet i samband med besök hos legitimerad hälso-och sjukvårdspersonal, då de båda parterna ser det som en lämplig metod för att förbättra patientens hälsotillstånd.
Därefter går patienten med sitt recept till apoteket och bokar en tid med kommunens Friskotek. På Friskoteket genomförs motiverande samtal och tillsammans med sjukgymnast eller hälsostrateg/samordnare, som också innefattar planering och upplägg av den fysiska aktiviteten. Därefter planeras motiverande samtal utifrån patientens behov (Klippans Kommun, 2013)
Sjukdomar kopplade till fysisk inaktivitet i Sverige så som hjärt-och kärlsjukdomar, depression, ångest och diabets typ2 kostar idag samhället sju miljarder kronor varje år. Utöver det kostar övervikt och högt BMI, till följd av för låg aktivitetsnivå 18 miljarder kronor (Kalling, 2011) (sammanlagt då 25 miljarder!!)
(1 miljard är tusen miljoner, 1 miljon sek 11,5 dagar, 1 miljard sekunder är drygt 30 år)
Klippans Badhus FaR-instruktörerna och Fysio Arena-sjukgymnast:
På båda dessa ställena upplevde man att recepten skrevs ut ”för lätt och till fel patienter”.
De menade på att människor som gått och tränat på samma ställe tre gånger i veckan och får receptet för tennisarmbåge, eller förslitningsskador. Samma sak som det gjort i många år innan ska de nu få göra till ett reducerat pris. De ansåg att patienter i lägre samhällsklasser, skulle ha större nytta av det.
Allmänpsykiatrin i Helsingborg
Använder sig av FaR till stor del, de hade även egna träningsgrupper som stavgång och friskis och svettis –pass för patienterna. Enhetschefen som jag pratade med ville använda det ännu mer och tyckte det var ett väldigt bra alternativ. Tyvärr upplevde hon att patienter som varit under behandling i många år hade svårare att ta det till sig men de ”nya och yngre” provade och utnyttjade det gärna. Men att antalet ökade hela tiden och framför allt de två senaste åren har det ökat väldigt mycket.
Kupolen i Klippan:
En väldigt entusiastisk sjukgymnast berättade att de hade mest rehab-patienter. I och med att de har ett rehab-gym och ett friskvårdsgym på anläggningen blev det naturligt för patienterna att fortsätta sin träning på det stället och att det höll i sig efter FaR-perioden på tre månader.
Resultat/Utvärdering:
För att inte det blir dokumenterat på något ställe jag har varit i kontakt med är det väldigt svårt att komma med statistik. Men jag fick uppfattningen av att alla var överens om att det inte var läkarna som skrev ut recepten utan sjukgymnasterna. Att det antalet ökade och att människor blir mer upplysta och själva önskar ett recept för att komma igång med extra hjälp och motivation. De som fått FaR-recept mådde mycket bättre på flera plan och att de fortsatte röra på sig efter FaR-perioden tagit slut.
Egna reflektioner:
Jag lyckades inte på något vis få tag i någon läkare, utan det var främst sjukgymnaster jag kom i kontakt med. Sjukgymnaster brinner för att kroppen ska röra på sig – det är ju liksom deras yrke. Den känsliga frågan om läkare hellre skriver ut mediciner än FaR-recept förblir därmed obesvarad. Jag tänker att människor som söker sig till läkarvården som är i utanförskap hade kanske bäst haft nytta av FaR-recepten, de går inte till sjukgymnasterna utan just till läkaren.
Visst är det intressant!