lottahenrysson

För ca 7år sedan så började vad jag trodde var klimakteriet och början på menopaus. Lite vallningar men främst ändrades min menstruation till oregelbunden (som i att komma oftare och i längre perioder med lite extra blödningar mellan perioderna). I början kände jag: Hmmm, tråkigt men jag har haft det så lätt, lite och aldrig några som helst problem eller obehag av att jag blödde, någonsin under alla andra år jag haft det så ok, det kan jag kanske ta. Aldrig missat en gympalektion, simlektion eller träningspass på grund av det. Nu blev det värre med det, för ju längre tid det gick och blödningarna blev värre så hoppade jag över att simma på morgnarna. Var noga med att alltid har skydd lättillgängligt (utom en gång och det fick jag ångra, men mer om det senare) och de sista åren har jag behövt ställa klocka som påminde mig efter 1,5h att det var dags att byta för att inte blöda igenom alla lager....även på natten var jag uppe och bytte. Alla resor jag varit på dessa åren har jag haft blödningar, och jag menar verkligen alla. Några har varit "rätt och det var dags men de flesta har varit "mellanblödningar" som startat precis innan och hållt i sig eller startat på plats. Det tar lite udden av allt man gör när man måste vara beredd på att ha en toalett i närheten.Under hela tiden har jag känt att jag var hård i magen  (och då menar jag inte förstoppning;)), som en klump där inne, eller ett tryck neråt fast inte så mycket, utan mest anat det. I somras var det för jävligt och jag var megatrött på det, funderade på att kontakta gyn/barnmorska men .... "klarar lite till". En morgon i augusti när jag vaknade och palperade magen (något jag gör iband när jag vaknar för att känna att allt är ok så var klumpen ovanligt stor och enormt hård. Christer fick  mot sin vilja och trycka  mig på magen och konstaterade att något var där som inte brukar eller kanske borde vara där. Kontaktade kära barnmorskan Carina Byrlén i Klippan som kände att där var något och tyckte att jag borde kontakta gyn på lasarettet i Helsingborg så fort jag kunde. Det gorde jag, fick en tid samma vecka och åkte dit för kontroll. Det visade sig att jag hade fyra kulor/bollar i livmodern. Dessa knutor var Myomer. För att kunna bli av med dem och blödningarna (som orsakades av knutorna och var alltså inte mens i vanlig bemärkelse), så sattes det in medicin Esmya för att minska knutorna och Cyklonova för att minska blödningarna. Cyklonova krävdes 6 tabletter och ett dygn senare innan de började verka (och inte så mycket iheller) och som biverkningar mådde jag illa, yrslig, spänd och svullen i hela kroppen....  Ev lite mindre blödning vs biverkningar... Åt inte dessa så många gånger! Esmya åt jag som jag skulle 1 tablett om dagen (1818kronor för 28 tabletter och de skulle jag äta i 6 månader). När vi åkte till Alicante med Poppe och Malin i höstas, så slappnade jag av lite för mycket och hade inte en tanke på att jag skulle blöda för det hade precis slutat och förhoppningsvis skulle jag slippa det i en eller två veckor. Men redan första kvällen när vi satt på en mysig restaurang inne i byn, sent på kvällen, vi njöt av god mat, gott vin, värmen och bästa sällskapet, så kände jag hur något "lossnade". -Var finns toaletten? Panik! I vita jeans gick jag så stelt och fort jag kunde in på toa och sedan fick vi åka tillbaka till hotellet (trots att underbara Christer försökte leta upp något apotek som var öppet så sent på kvällen) och jag fick byta kläder. Vilken tur att de hade champagne på hotellet också! :D

 

Esmya åt jag bara i 3 månader, för de gjorde absolut ingen skillnad på knutorna, utan de ökade i storlek trots medicinen. Liten lättnad att jag inte fortsatte äta dem när jag senare fick veta att de dragits in och fick inte ges till patienter mer, för att leverförändringar var biverkning på medicinen.... Lillejulafton startade en mensperiod och den varade i över en månad, lite less tog jag kontakt med gyn igen och de satte upp mig på väntelista för operation. 7 veckor sedare fick jag operationstid på en återbudstid.

Operationen utförs av en robot och två läkare. 5 titthål i buken, lite mer än 0,5kg lättare (Paul tyckte det var fusk med viktminskningen för han hade inte så mycket han kunde plocka bort av de inre organen... :D :D), sjukskrivning i 4 veckor,morfin, innohep(blodförtunnande efter op) ,smärtstillande och lugn. Inga pass.... inte lyfta mer än tio kg....inte bada/simma. Men efter redan 5 dagar operationen så mådde jag redan så mycket bättre! Idag 13 dagar är jag så gott som återställd (stygnen sitter förvisso kvar några dagar till), och jag har inte tagit smärtstillande de sista dagarna.

Jag har haft tre träningspass (har dock inte tränat själv)och kan t.o.m stå på ett ben för att ta på strumpan igen, något jag inte kunnat på flera år! Inget som tar emot när jag sittstretchar baksida lår, lite andra småsaker  och rörelser som jag känt att det tagit emot och jag inte kunnat göra på senare tid för där varit något i vägen. I morgon ska vi åka skidor(har fått tillåtelse av läkarna) och om 1,5 vecka börjar jag träna igen. Detta är lycka och frihetskänsla som jag inte haft på flera år! Jag ser extra mycket fram emot att få hålla yoga-pass när jag inte längre är begränsad i mina rörelser!

 

Varför skriver jag (som väldigt sällan är sjuk och om jag någon gång skulle vara det så vägrar erkänna att jag är det) om detta och så ingående?

Jag skriver för att för ett halvår sedan hade jag ingen aning om att detta fanns och ändå drabbar det "nästan hälften av alla som har en livmoder" enlig Vårdguiden. Så om du eller någon i din närhet lider av enorma blödningar, smärta i underlivet, trängningar,mm så kolla upp det. Det är inte cancer, det är inga cystor utan muskelknutor och som jag förstått det så är det "ofarligt" annars. 

 Jag mår så mycket bättre än på väldigt länge! 

Och som Gunn hade sagt det på klingande halländska : - Nu är jag skottsäker! :D