DAG 2
Jag vaknade vid 06.30(hade inte sovit så gott på en sten vid bröstet,
men det var tur att den var där för vi låg i nedförbacke och jag fäste
bröstkorgen vid stenen så jag slapp kasa ner...) jag och Tekla smög ut
för att kissa, det var ju tidigt såjag gömde mej inte så väl,
och tror ni inte en gammal tant var ute och gick - vid den tiden!
När Tekla hade väckt resten av familjen så åt vi frukost bestående av
lättdryck, snabbkaffe, mjukt(!)bröd och mjukost i olika smaker på tub.
Packade ihop allt och drog vidare över åsen.
Jag har ju alltid älskat naruren i Skäralid och tyckt att det var den
vackraste platsen på jorden - det tycker jag fortfarande men gud så vackert
det är i Klöva Hallar också ! Kommer att vara där med Tekla mer.
På "Skåneleden.org" så stod det att vi gick bakom Krika skog
(det förstod jag hemma igen),liten skylt med vindskydd,
måste ha varit stugan med vatten...
I det läget tyckte vi att gå 700 meter för ett vindskydd inte var något
- men det borde vi tydligen gjort för att få vatten. Ja ja vi överlevde utan.
Denna sträckan fick Lucas och Rasmus superkrafter för de sprang
en bra bit framför oss andra, vilket gav Tekla bra extra motion.
Hon var lös här uppe och var tvungen att hålla koll på oss alla hela tiden!
Fastnade vid ett vildhallon"fält", så gott när man är ute i skogen,
liten vila och fyllde på med vitaminer och proteiner(alla maskar).
Vi gick och gick och gick trodde vi skulle komma fram vid Svartesjö, men
vi hamnade på Maglerödsvägen och det kändes som vi inte kunde
komma ifrån den iheller! Ingen trevlig bit att vandra på, väg med bilar,
väldigt dåligt markerat och ännu sämre skyltat.
Adams bokHittade en rastplats med karta, stannade där och lagade nudelsoppa
(Lucas kvävde en myra till döds!), tyvärr förstod vi inte var på kartan vi var
("du är här-prick" fanns inte iheller), så vi gick vidare med hopp
om att hitta en skjul att skula i när regnet kom.
Började med att skula under nåra bokar utspridda längs vägen,
vilket gjorde Tekla helt förtvivlad.
Hon var van vid att vi var tillsammans alla hela tiden, nu såg hon bara
att de andra försvann under träden - som hon ylade och skrek!
Efter en stund gav vi upp,när det regna in genom träden,och började
gå igen, hade förhoppningar om att det skulle bli en liten skur bara
men det regna mycket och länge. Allt blev blötare och tyngre,
packning och humör.
SnuvestuanEfter en lång stund så slutade det regna och till slut kom solen fram igen.
Nästa gång vi hittade en karta så visade det sej att vi hade följt skåneleden
och markeringarna som vi skulle men inte alls åt det hållet som vi ville.
Vi gick förbi "Skånes högsta punkt" men ingen av barnen var så sugna
på att klättra upp just då så vi fortsatte vår vandring mot Svartesjö.
Så äntligen kom vi fram till en ordentlig pump där vi kunde fylla på
alla våra vattenflaskor med ren friskt vatten, och vi var framme vid svartesjö.
Vi hade tur och vindskyddet var ledigt, allt var blöt så vi var inte
sunga på att slå upp tältet där. Rasmus och Lucas försökte fiska,
och jag fortsatte leta svamp - vi lyckades inte alls.
T.o.m pulvermos och burkskinka är gott ute i skogen !
Lyckades få en liten fyr i eldstaden på kvällen.
Spelade kort, sjöng och tränade ramsor.
Kröp ner i våra sovsäckar och de andra somnade efter hand
-jag läste högt för dem ur gårdagens (blöta) tidning.
När jag äntligen var trött nog att somna kom en liten mus upp i en
ryggsäck vid min huvudände och började gnaga...
Det kan man (jag!) inte somna till!
Det mesta av natten satt jag upp och sov till glädje för Tekla för
hon fick ligga på mitt liggunderlag och hon brydde sej inte det
minsta om musen.
När jag blev för trött, så la jag mej vid fotänden dubbelvikt,
väldigt korta stunder. Mitt i natten blev ett vildsvin skötet hörde jag.
Sedan hade jag två möss vid mej, ett tag hade vi något djur
vid våra sopor - allt var svart såg inte vad det var.
Gissa om jag blev glad när jag fått sova en stund och det
började bli ljust när jag vaknade igen!
Tungt med regnet annars hade vi ännu en bra dag i skogen
och vi "somnade"nöjda.
fortsättning följer...
skriven
Fan vad roligt ni måste haft, det kallar man sammahållning jag tror att jag hade brutit ihop dag 1 väntar på fortsättningen
kram marie