Dag 3 skåneleden
snabbkaffe, lättdryck, mjukost och "mus-naggade" brödskivor...
Alla på toppenhumör , men om det var för det var sista dagen
eller för att vi alla mådde bra och hade kul vet jag inte riktigt!
Rasmus,Dana,Tekla och jag gick ner och fyllde våra flaskor med
nytt vatten innan vi gick vidare in i Skäralidsravinen.
Mycket hallon blev det på vägen, är väldigt tveksam om man
får lov att äta från natur reservat som vi nu var i -
men vi gjorde det ändå!
genom skog, genom mossar...
Stannade och pausa vid Korsskär
vars ett ballerinakex - det var det som var kvar...
När vi gått vidare och upp för branten upp till Lierna...
fick vi fylla på med dexstrosol ! 4 km i tuff terräng.
Vandrade en bit till och sedan var det dags för "mackepaus"
och vi hittade ett ställe med massor av supergoda vildhallon !
Mycket trams och skratt...
Hade Härsnäs som mål denna gången, och vi kom dit utan större bekymmer.
När jag var tio år fick jag en jättefin labrador som hette Chico,
vi var vid den här dammen då, min familj med farmor och farfar,
Chico hoppade i och badade från bryggan kommer jag ihåg.
Det är den enda gången jag varit där trots att den ligger
ca 3 km ifrån där jag är uppväxt.
Kände lite att om Tekla badade så var cirkeln sluten...
Därifrån var det inte långt till Nackarpsdalen och sedan Odensjön,
trodde jag...
men om markeringarna inte stämmer och skyltarna tar slut
är det lätt att man går fel!!!
Inget kul läge för oss att gå fel, för vi hade alla skoskav pga
blöta strumpor (Dana hade torra strumpor) och skor sedan gårdagen.
(Ja, jag la bort alla extra kläder under packningen...)
Vi gick en bra bit och trodde att vi snart var framme vid Odensjön,
men det visade sej att vi kom ut på vägen i Härsnäs igen, som vi hade
lämnat för en bra stund sedan!! Ingen var så nöjd just då!
Men vi muttra lite och vände om och gick rätt.
Till slut efter mycket svett, inga tårar men jobbiga uppförbackar så var
vi framme vid sjön
- däruppe- sedan skulle vi "bara" ta oss ner oxå...
Rasmus hittade en stig som vi andra tyckte var lite väl brant med ryggsäckarna,
vi andra hittade en bättre stig.
JAG tyckte det var skitjobbigt för vi var sist Tekla och jag,
och hon ville springa ifatt de andra - jag ville inte springa,
dessutom såg jag att där var fullt med folk där nere
så jag kunde inte släppa henne iheller.
Men hela,svettiga och mycket trötta kom vi oxå ner,
åt Minestronesoppa vid sjön, drack en sista kopp kaffe
och sedan gick vi till mot "Pepparkakshuset" och parkeringen.
Mötte Britt-Marie och Per på stigen, med "biggarorer"(alltså körsbär
men jag vet inte hur det stavas).
Packade in oss i bilarna och körde hem till Kvidinge.
När vi satte oss i bilen sa vi alla -gud vilka sköna stolar!
Man lär sej verkligen uppskatta självklara saker när man varit ute på tur!
det kommer mera...
skriven
Låter super mysigt..men glöm inte SILVERTEJP till hälaran nästa gång....
Kram