KEBNEKAISE

Sten, sten och sten
Lunch nere i kaffedalen (som jag hade fått för mig skulle vara grön och mysig - det var fel!)
För varje timme vi gick blev det mer och mer molnigt och disigt.
Denna "utsikten" var den vi hade hela vägen upp för Kebnekaise
VI KOM UPP OCH VI KLARADE DET!!
Lite skönt att inte se det, men jag såg stundtals att det var ett djupt stup på mer än 100meter.
Höjdrädslan satte in ordentligt, så jag kröp ner på knä för att fotografera. Men känslan av att ha klarat det är så häftig! Det jag har förberett och planerat i ett år har förverkligats och med tanke på hur lätt det är att inte klara av det bl.a pga väder och vind så gör det ännu härligare att veta att just nu funkade det för oss!
paus, men vi orkade (blött och kallt) inte laga mat på vägen tillbaka utan det blev de sista nötterna och korta pauser. 
När vi gått nedför igen i ca en timme började det regna och så fortsatte det hela vägen ner (och upp) för båda bergen. Det regnade på tvären i blåsten från höger, så att hela högersidan på oss båda var helt dygnsur efter en kort tid. Stannade vi för länge så stelande alla lederna på oss, och framförallt våra knä. De sista kilometrarna var det bara att bita ihop och gå. 
 
Nere i dalen där vårt tält var så hade det inte regnat på hela dagen utan allt där var torrt till vår stora glädje. Ingen av oss var sugen på frystorkat när vi väl kommit tillbaka utan tog av oss de blöta kläderna (som nästan hade torkat i blåsten), gick ner till fjällstatonen köpte chips och mjölkchoklad. Satte oss i tältet åt lite, men det blev inte så mycket för vi somnade rätt så snabbt. Sjukt nöjda!

Vierramvare

05.50 var vi redo och började gå. 
Flera tält på vägen 
Kittelbäcken
 
 
 
Nere i kitteldalen
Upp för trapporna på Tolpagorni
Vackert och stenigt
Så häftig känsla!
 
Så började vi gå ner för berget mot...
Kaffedalen.  Framför Christer ser man stigen som går genom kaffedalen och som fortsätter up på Kebnekaisefjället. Det ser ut som en stig, men det är det inte när man väl är där. Eller jo, över snön är det en stig men bland stenarna är det... stenar!
 

RSS 2.0